Miracle me

Mardrömsveckan börjar sakta närma sig sitt slut. Ibland undrar jag hur mycket ångest jag totalt har känt i hela mitt liv. Skulle gissa på en dödlig dos tre gånger om. Sitter med fett hår och sotsminkade ögon på en soldränkt säng och drömmer om ett lugn i själen. Känner mig gammal, sliten och förbrukad. Samtidigt lurar barnsliga känslor bakom min fasad, en dumdristighet och en våghals som borde lugna ner sig. Brynäs vann igår också, ett litet övertag i kampen om finalen. Jag firar genom att lyssna på samma låt om och om igen med The Magnetic Fields.

Snart bär det av till bästa Blå Räven och lördagsmys med henne och Fideli. Något jag egentligen borde göra, men inte vill, är att grundligt städa varje vrå i mitt illa tilltygade vindsrum. Golven borde skuras egentligen. Och min bäddmadrass borde bytas ut, den är nog fläckigast i Uppsala. Men man prioriterar ju inte alltid som hjärnan säger att man borde, det får bli en annan dag, kanske när studierna lugnat ner sig, dvs. i början av juni :p.

Imorse när jag sömndrucket vandrade ut i korridoren för att leta efter frukost i köket yrde snön våldsamt utanför och slog mot fönstren. Med en djup suck och ett och annat svärord lindade jag in mig i halsduk och vinterjacka för att låta mina morgontrötta, nyvakna kinder bli kyssta av kyla och fukt. Omtentan gick ganska snabbt och lagom smärtfritt, en del kluringar som jag fick läsa om och ett stort frågetecken kring den sista abstrakta och luddiga frågan.

taktfast

Med ett slitet anlete och en säng full med läroböcker sitter jag tillbakalutad mot några kuddar och ler lite vid minnet av Brynäs seger i andra semifinalen. Men det är bara en temporär och tillfällig glädje i mitt liv för studierna går mig nästan över huvudet som mörkt, sött vatten. Efter årets värsta bakfylla efter serveringen på Vdala i lördags har jag knappt vågat titta bort från läroböckerna. Omtentan som hägrar runt hörnet närmar sig i våldsam takt, jag hoppas vid mitt hjärta att jag kommer klara den när den för en kort stund finns framför mig. Nu ska jag ägna mig åt roliga saker istället.

Get the motor runnin'

Lyssnar på The Growlers en kväll som denna. Mysigaste Californiabandet. Mensvärken ligger som en blöt trasa över hela min värld. Asrinne delade coolaste bloggen med mig och hela kvällen har jag suttit och tittat igenom den, förundrats och ibland bara velat försvinna in i en annan värld. 

http://iloveborntobewild.blogspot.se/

Här lite bilder från den: 

Coeur de pirate

Andas in vårluft som ljudlöst flyger in genom det på glänt öppnade fönstret. Trots det fina vädret är dagen märkt av sorg och de djupa fickorna i min själ är synligare än någonsin. Haft en dag präglad av ensamhet och hunger. Detta kan ju lätt åtgärdas. Till exempel att man ringer en vän och samtidigt äter en macka. Men idag är en sån dag där det inte finns energi till någotdera. I timmar har jag med en klump i magen suttit på mitt blommiga täcke och olyckligt drömt mig bort. Saker som borde göra mig glad är bland annat att tentan jag slitit som en varg för att klara, klarades av alldeles fint och i samma veva tog Brynäs sig till semifinal. Men ändå så sitter jag upptryckt mot några kuddar i hörnet av sängen och låter en tår rinna ner för kinden för att Shirley Bassey sjunger så fint och med en sån inlevelse. Drömmer mig tillbaka till vårvarma Rom och är säker på att jag aldrig någonsin kommer vara så brun som jag var då. Det som hela tiden hägrar mellan raderna denna domedag är så klart, den hatade, den älskade, den ökanda: menstruationen! Mm. Precis. Klart man ska vara som en hysterisk häxa när den sätter in. suck.

PS. på lördag ska jag och Kim servera på Vdala. Vi ska vara där klockan ett och antagligen 12 timmar framåt. Ha på oss svarta byxor och skor, bli tilldelade varsin vit skjorta och sedan jobba hela dagen. Det var Kims initiativ och nu är det en sanning lika sann som talgoxen som sjunger en kvällssång på innergården. Jag är nervös men också förväntansfull och sugen på att arbeta hårt. Det var länge sen.

My man

Känner hungern pocka på uppmärksamheten. Tittar ner på mina händer och drar fingertopparna längs de små fina såren Lurvas klor skapat. Han blev vild idag när vi två var ute och lekte i skogen. Först biter han och river när man busar, sen plötsligt håller han om ens hans med tassarna och klorna infällda (på något sätt) och slickar, som om han fått dåligt samvete. Hemskt söt i vilket fall. "Ja men gu så du tjatar om Lurvas, ta me'an till Uppsala då", utbrast mamma tillslut när jag hela tiden ojade mig över hans uppenbarelse. Blir så när man är kattlös.

<3

Pojkhjärta

Dagen flyter bort i en ångestbefläckat avloppsrör. Det enda vettiga är tvätten som i denna stund centrifugeras och förlorar ännu lite färg, så sakteligen påväg in i de urtvättade klädernas land. Helgen som väntar otålmodigt bakom hörnet ska spenderas hemma hos föräldrar och syskon. Jag förväntas studera och vara rofylld men vet att motsatsen är närmare verkligheten.

Idag tittar jag på foton av romerska Roberta Ridolfi. Lite Twin Peaks blandat med mode och drömmar.

Blå som i blues

Haft en lugn dag med skola, häng med Tove och en liten Kim som kom över en snabbis bärandes frysta blåbär och hosta. Att försöka plugga hemma är totalt fruktlöst. Att titta på solens nedgång i fönstret är däremot hypnotiserande, särskilt när ljuv musik vaggar in en i en rosablå bubbla av drömmar. Ja den är inte bara rosa, den är blå också. Blå som i blues.

Mitt hjärta värker lite idag. Det är också argt. På hjärnan och på dumma tankar. På pojkar och på världen.

Those Darlins

Jag önskar jag var mer som tjejerna i det här bandet, ascoola och inte bundna till konventionella ramar. Gillar en textrad i den här låten : "I just wanna run and play in the dirt with you, you just wanna stick it in". För aa så kan man fan känna ibland.

Black treacle

Rastlösheten kramar mina tankar och känslor hårt. En gnagande oro biter på mitt hjärta, en oro om att allt som känns bra nu kommer förvandlas till svart kletig sirap och kväva mig. Som i somras. Som i höstas.

Bra att i alla fall Tumblr och LIFE har fina bilder att titta på.

Life's a gas

Ännu en vårdag går sitt slut till mötes. Solen har letat sig västerut och lyser över USA, Canada, Mexico och andra roliga länder. I USA befinner sig Lea och om två timmar ska vi skypa. Jag som har världens äldsta dator har förberett med hörlurar med mikrofon, så att jag ska kunna höra och bli hörd över etern. När klockan är 00.00 i Sverige är klockan 15.00 i Seattle, nästan en hel dags skillnad. Jag ser framemot att höra hennes röst, det var mer än ett år sedan i Rom jag hörde den senast, tiden har gått så snabbt.

Idag har jag gått ute i solen och mest gjort ingenting. Sedan vid fyratiden när jag var nyduschad och stod och diskade knackade Tove på. Sedan dess har vi tittat på film, lagat mat och tittat på mer film. Nu återstår bara en halvfull godispåse och Toves fotspår på mattan. Jag är trött, bekvämt sittandes och funderar svagt på att koka lite te. Korridoren är sömnigt tyst, sådär som den bara är en sen söndag och mörkret silar sig in genom fönstret. Jag sätter på lite T.Rex på Spotify för att hålla mig vaken.

Friendly outings