Andas in vårluft som ljudlöst flyger in genom det på glänt öppnade fönstret. Trots det fina vädret är dagen märkt av sorg och de djupa fickorna i min själ är synligare än någonsin. Haft en dag präglad av ensamhet och hunger. Detta kan ju lätt åtgärdas. Till exempel att man ringer en vän och samtidigt äter en macka. Men idag är en sån dag där det inte finns energi till någotdera. I timmar har jag med en klump i magen suttit på mitt blommiga täcke och olyckligt drömt mig bort. Saker som borde göra mig glad är bland annat att tentan jag slitit som en varg för att klara, klarades av alldeles fint och i samma veva tog Brynäs sig till semifinal. Men ändå så sitter jag upptryckt mot några kuddar i hörnet av sängen och låter en tår rinna ner för kinden för att Shirley Bassey sjunger så fint och med en sån inlevelse. Drömmer mig tillbaka till vårvarma Rom och är säker på att jag aldrig någonsin kommer vara så brun som jag var då. Det som hela tiden hägrar mellan raderna denna domedag är så klart, den hatade, den älskade, den ökanda: menstruationen! Mm. Precis. Klart man ska vara som en hysterisk häxa när den sätter in. suck.
PS. på lördag ska jag och Kim servera på Vdala. Vi ska vara där klockan ett och antagligen 12 timmar framåt. Ha på oss svarta byxor och skor, bli tilldelade varsin vit skjorta och sedan jobba hela dagen. Det var Kims initiativ och nu är det en sanning lika sann som talgoxen som sjunger en kvällssång på innergården. Jag är nervös men också förväntansfull och sugen på att arbeta hårt. Det var länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar