Bandyhimlen lyser svagt genom mitt fönster. En bandyhimmel är för övrigt en himmel som är orangefärgad av strålkastarna på en bandyplan. Det är den vinternattshimmel jag växte upp med.
Huttrande värmer jag mig av datorns elektriska hetta, ett fint substitut för mänsklig värme. Jag och Jim diskuterar samtidigt behovet av en kurs i verklighetsförankring. En kurs för oss drömmare som lever i rosablå bubblor. Vi som vill att allt ska vara precis som i filmer, böcker och låttexter. Eller som någon så fint sammanfattade det till: vi som säger "There's gotta be more to life...".
Klockan har envist passerat ett och nu dröjer det inte alltför länge innan det ljusnar igen. Jag lyssnar på Iron And Wine, farligt mysiga när man sitter uppe ensam en fredagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar