Come together

Efter att ha övningskört med skakiga händer och bultande hjärta på Roslagens vägar samt blickat ut över ett disigt Öregrund är jag återigen hemma i Söderfors där OS är populärast och tennis min favorit. Nu sjunger Elvis för mig om olycklig kärlek och jag suckar tyst och orkeslöst.

Livet hemma är lugnt och tiden går sakta. OS är levebrödet tillsammans med älven, sällskapsspelen och promenaderna. Idag cyklade jag ner till sjön och klädde av mig med endast glittrande vatten som publik. Sedan vadade jag ut i vattnet som var kyligt men perfekt och simmade runt medan en ljum vind susade i träden. Jag älskar att bada ensam.

Skåne.

Into the wilderness

Ibland på somrarna har jag, i perioder, ont i magen. Jag har inte heller någon aptit och går ner i vikt samtidigt som mitt mod dalar. Jag är hungrig mycket, vilket gör mig nedstämd och det är antagligen också därför jag får ont i magen. Förra året när jag hade ont i magen och stundtals så ont att jag inte kunde äta eller dricka, tittade pappa på mig oroligt men förstående och mumlade att han trodde det var på grund av hjärtesorg. Förra sommaren var det nog så. Jag var djupt nere i en tilltagande svärta som varken skola eller vänner rådde bot på, inte förrän sorgetid hade fått passera. Men den här sommaren är mitt hjärta inte i tusen bitar, min självkänsla är inte vaskad och skuggorna under ögonen inte lika påtagliga. Trots detta vrider jag mig i smärtan som viskar någonstans i magtrakten. Jag misstänker att jag och sommaren alltid kommer vara på olika termer. Jag har alltid blivit som en omskakad snökula när ledigheten slagit rot och ruckat på mina rutiner. Jag ska försöka organisera mig mer. Eller resa. Jag vet inte.

red cat fever

På en plåt på spisen står nygräddade frallor under ett skyddande täcke av tyg. I bakgrunden snurrar iamamiwhoami på Gustavs spelare och de halvt psykedeliska melodierna gör mig lite lycklig. Huset på konvaljevägen är lugnt och mina syskon och jag lever ett stillsamt liv ute på en ö som ingen känner till. I en vas på köksön vilar en bukett rosor, ovanligt pigga trots regnet får oss andra att luta oss tillbaka i dunklet.

Om några dagar tar jag min rutiga väska och beger mig norrut. Min kära kära vän Jim tar emot mig med en vinare och sushi, enligt honom själv. Jag längtar lite smått. Det är en av mina närmaste och jag hoppas verkligen att så alltid kommer vara fallet. I Gävle ska vi förutom att dricka till, försöka hitta på äventyr och antagligen kolla på skräckfilm. Flaggan ute vajar lealöst till svar på en fråga jag aldrig ställt.

Mamma och pappa befinner sig fortfarande långt härifrån. Tydligen någon form av storm i Florida plus att mamma hela tiden skrattar så mycket åt sin dåliga engelska i affärer att hon nästan kissar på sig.

Bacio

Sitter lätt illamående invirad i mitt blåa duntäcke med datorn som en värmande gud i famnen. Håret åkte av idag. Numera flyger topparna lätt och nuddar knappt mina bara axlar. Klockan är snart elva men ute är det fortfarande ljust och korridoren är sömnigt tyst. Redo på datorn finns ett avsnitt Mad Men och det ska avnjutas med mackor och te, det vanliga med andra ord. Blå Räven kunde inte komma idag men jag misstänker att vi ses i helgen, om inte redan på midsommar. I morgon ska jag ta tåget norrut med Harry Potter i lurarna och en tung röd väska i knät, men innan dess ska jag säga adjö till Kim, herrn som ska vara absentee, alltför länge. Jävla många kommatecken i den meningen. Nu ska jag fortsätta nysa och klia mig i ögonen, jag hade tydligen haft fönstret öppet hela kvällen. Puss

mm såhär ser det ut. "avcuttat". 

Post Scriptum

Ps. Gått igenom skannade bilder på släkten från 50-talet. Ja det är ju kul att veta att ens farföräldrar också kunde festa.

Sugar Town

Hemma från hettan.